Så var det dags. Påsken är här! Vilket för mig också innebär att våren äntligen är hos oss på riktigt.

Men, påsken är inte bara tussilago (även om jag inte sätt någon än) och tulpaner i mina ögon. Påsken är också oerhört mycket ångest. Nu får ni missförstå mig rätt. Jag tycker verkligen att det är fint att vi har en högtid att samlas vid och att man umgås mer med nära och kära man kanske inte annars träffar. Men det som stör mig är det faktum att man glorifierar godisätandet i så stor utsträckning.

Jag älskar godis, vilket ni kanske redan vet, men jag har på senare tid utvecklat en större förståelse för vad godis gör med min kropp och hur det får mig att må. Eller ja, egentligen har jag väl utvecklat den förståelsen vad gäller det mesta i matväg. Åtminstone är förståelsen och medvetenheten större än den tidigare varit. Trots att detta är något positivt för mig och förhoppningsvis ett steg i rätt riktning för att övervinna min kamp mot maten så är det svårt. Speciellt när alla butiker man går i har extraerbjudanden och specialpriser på allt som innehåller socker, färgämnen och konserveringsmedel.

För ungefär en vecka sedan bestämde jag och min lillebror oss för att ha en utmaning. Vi ska undvika godis, fika och sötsaker i en månad. Men för varje vecka som går har vi en avstämning, kollar hur det funkat och när vi är färdiga med detta (tidigast 25/4) ska vi göra något roligt tillsammans han och jag. Men att låta bli godis och fika under påsk, det kan vara bland det svåraste jag gjort på länge.

Jag försöker istället att fylla dagarna med andra saker. Som te, kaffe, nötter. Det blir massor med frukt och jag dricker sjukt mycket vatten för att magen inte ska kännas tom och skrika efter choklad.

Nu hoppas jag bara att jag fixar den här utmaningen så att jag kan föregå med gott exempel för brorsan.

Nej. Nu ska jag dricka vatten och snart ha lektion.

Ha det gött!